Ganska sjuk flickvän till en j-vligt sjuk kille..

.. japp det var min karaktär idag när jag blev inringd av min kära vän och skådis Katene Nicholas sisådär 2 timmar innan inspelningstart för en ganska störd men sjukt rolig kortfilm som spelades in i en av sviterna på hotell Eggers idag. Eftersom jag hoppade in för en annan skådis , skummades manuset igenom  på en halvtimme och sedan lät jag min grymma motspelare Matti Boustedt föra mig genom scenerna.

Älskar "here we goooo" situationer.Tänk.. alla härliga människor du får träffa, allt nytt du får lära dig, alla gånger du lyckas, gör bort dig, knyter kontakter, inspireras.. det där... det får gärna hända oftare.

Crewet blir regisserade..

/Natti!

Riggar scen..

Stackare som blir misshandlad av mig, tagning efter tagning....

Jag och Kat var tvungna att roa oss med  lite hårtorksbilder mellan tagningarna.... bara för att..=)

Det fanns en gång en liten prinsessa..

hon var 7 år gammal hon älskade att springa ut i sin trädgård och lägga sig bland blommorna och sjunga sin favoritsång , den där om regnbågen.. sen brukade hon titta upp mot himlen och räkna moln.
Hennes bästa vän hette Julia och hon hade en rosa leksakskanin som hette Tito som flickorna brukade leka med.. Prinsessans pappa var den snällaste i hela världen, han hade snälla bruna ögon och skägg som kittlades i ansiktet när man kramades, han brukade alltid komma hem från sitt jobb med något gott som han brukade gömma bakom ryggen och så fick prinsessan gissa vilken hand och tänk att hon alltid hade rätt! Jag är så himla bra på att gissa rätt brukade hon tänka.. En dag ringde dem från pappas jobb och sa att han inte behövde gå dit. Det fanns ingenting att göra sa dem. Inte den dagen och inte några andra dagar heller. Pappa sökta andra jobb men det fanns inga att få. Tillslut blev prinsessan och pappa att tvungna flytta från sitt hus till ett annat hus som var mindre och mörkare och pappa blev ledsnare och ledsnare och slutade sova om nätterna. Då brukade prinsessan  försöka trösta pappa med sången, den om regnbågen. Det hjälpte ibland. En dag sa pappa och att prinsessan skulle få bo hos sina släktingar ett tag för han var tvungen att flytta långt bort för att få jobba och prinsessan fick inte följa med. Hon fick vänta på att pappa skulle komma tillbaka och när han skulle göra det,det visste ingen.

Alla är någons prins eller prinsessa... och det är en hård uppoffring att skiljas från sina barn av ekonomiska skäl.  Detta är tyvärr en allför normal situation i  dagens Brasilien. Det är nu mina vänner som jag säger vi har en chans att stötta vår vän Daniel Bryngler och hans stora välgörenhetskampanj för våra fadderbarn i Brasilien och Indien. Genom att vara med och betala dina 120 i Entrén på Valand för att tillsammans den 19:e Augusti  och ha en supertrevlig kväll med härligt Brasilianskt tema ,har du skänkt oavkortat till behövande familjer. Daniel har dedikerat en stor del av sitt liv till att se till att det finns mat , kläder,skola och medicin för många familjer och självklart vill vi hjälpa honom att hjälpa.

Mer information om denna kväll finns på Sportlife hemsida, hoppas verkligen att vi ses där. Mig hittar ni på dansgolvet, heeela kvällen!!

Puss

Vill du säga nåt till Gud?

För nu finns han /hon på nätet..( ja vi måste alla modernisera oss)
Även om man inte är troende så är den lilla ritual ganska närande för själen Jag tycker det är underbart hur dem har fixat att man kan skriva ner en liten bön och se hur den försvinner skickas ut i intet. Man kan skriva preciiis vad man har på hjärtat så grejar Gud resten =)
 Bra va?

 Jag har testat och kände direkt att det gick vägen för efteråt ringde dem från tv 4 och sa att jag var en vinnare i postkodsmiljonären ... ok där ljög jag lite.. (eller jättemycket).. men seriöst snart händer det !! =) hehehe.. puss

http://www.svenskakyrkan.se/be/

Om man har lite energi över kan man ju alltid..

HHHHAAAAAAAJA!!

WEEEEEEEEE!

TJHIIIIIIIHOOOO!

SWIIIIIISCHHH!

WOOOAAAAHH!

YIHAAAAA!

TARAAAAAA!!!

Japp mina damer och herrar.. exakt så här såg det ut (och lät )när jag och den söta studsbollen Maddie invaderade en gräsmatta i Åkersberga förra helgen.

Barnsligt kul asså.
Puss på er!

Vad är ondska?

En sak vet jag helt säkert, vi föds inte till denna världen för att göra illa varandra. Vi föds inte som en tom innehållslös kropp, en robot som springer runt och skjuter ner oskyldiga människor. Vi är intelligenta varelser begåvade med empati. Så vad hände med Anders som i flera år minutiöst planerat  hur han iskallt ska avliva ett antal människor för en ideologi som saknar all rättvisa, vänskap och kärlek i den här världen.?
Hur kan han ha blivit så övertygad om att det han gjorde mot ca 100 personer,deras familjer,vänner och resten av världens tro på mänsklighet var rätt? Hur smög sig ondskan in liksom? Vad är ondska?
Är det en livstid ensamhet som förvrider oss? eller avsaknaden av trygghet och kärlek till ett barn som växer upp utan att veta vad det egentligen är? ÄR ondska att inte veta vad kärlek är?

Det är väldigt fint att visa sitt stöd för de drabbade med ett ljus på Facebook osv, men det räcker inte..vi behöver  mer än någonsin att VÄGRA ACCEPTERA rasismen och nazismen som råder,denna okunnighet om någonting så enkelt som att vi människor är alla värda lika mycket.


Jag önskar er alla innerlig kärlek och trygghet i era liv.
Vi ska ta hand om varandra , vi ska aldrig släppa in ondskan.

Ikväll tänder jag ljus för alla mammor, pappor, syskon, vänner och kära i Norge som förlorat sin älskade tjej  eller kille.

Läänge leve gapflabbet!!

Ok, följande har jag copy pastat direkt ur Aftonbladet..

/Holländska forskare har fastslagit att surpuppor förkortar sina liv med upp tio år.
– Förringa inte skrattet, säger psykologen Eva Rusz.
Ihärdig träning av smilbanden kan ge dig upp till tio år längre liv.
Lika lång tid som du tjänar på att inte röka.
Den slutsatsen drar forskare vid ett universitet i Nederländerna efter att ha sammanställt 30 olika undersökningar om glädje.
– Skrattet är livsviktigt. Det lösgör endorfiner som hjälper oss att reparera kroppen, säger Eva Rusz, psykolog och expert i mental träning./-

För visst är det så att man mår så sjukt mycket bättre när man har fått sig ett gott explosivt gapflabbskratt efter dålig dag, eller ja vilken dag som helst. Jag inser att alla mina närmsta vänner är dem som alltid lyckas få mig att dra på smilbanden hur grinig och bitter jag än får för mig att vara. En av mina äldsta vänner har ett fantastiskt sätt att döda de mest jobbiga, otursförföljda,stressande situationer. Hon skojar om det, vänder på det och får oss andra att inse att shit happens, make fun of it. Jag jobbar hårt på att bli mer som Emilie, rycka på axlarna och bara jaja, jag missade vagnen, nu får jag  äntligen en chans att lära känna alla A-lagarna på den här bänken här på Frihamnen. En annan skön tjej (we go way back)som faktiskt har en egen blogg heter Sara Engström , hon skriver typ ingetspecielltfaständåalltochjävligtkul.Kolla in.

Nä nu ska jag fortsätta min garvkväll med några avsnitt av the Office .



puss

Byebye Harry!

Blev påmind av en go´vän idag att det är viktigt att aldrig får förlora sitt barnasinne ( Tack S, Fat chance när det gäller mig ! ;) )
Det är därför jag är extra exited över sista HarryPotter Premiären (för min del) imorgon.

För er som inte kan förstå charmen med en snorunge med ett z på pannan som snubblar omkring viftandes med en träpinne så vill jag bara säga att.. så mkt fantasi ,kreativitet och kärleksfulla budskap som denna fascinerande J.K.Rowling skrev i hop under de absolut fattigaste åren av sitt liv och sedan efter mycket motgång äntligen fick ge ut och som dessutom tilltalar och underhåller människor i alla åldrar är fanimej inte lätta att hitta i hennes genre. Jag sträckläste böckerna och kommer bitterljuvt nörda ner mig och jonglera Baconsnacks och Gott & Blandat samtidigt som jag njuter och tar farväl av den absolut sista filmen - och anledningarna till att behålla sitt barnasinne. Harry Potter.
 

Expeeectoo Patroonum!
( För dig som fattar- Jag loooovar att min hade vart en knubbsäl med som aldrig hade hunnit komma till min undsättning)

Love!

Jävligt värdefullt!!

Min mamma brukar berätta för mig att jag var världens mest lättövertalade unge. ( Det är jag fortfarande som somliga har märkt, fast jag kallar mig då spontan och flexibel). Jag kunde luras och trixas in i att att
äta vilken nyttig ( läs barnaäcklig) mat som helst, lägga mig tidigt,  dela med mig av allt till alla och framför allt dansa och sjunga på begäran. Det var bara att knäppa med fingrarna så stod jag där med min lilla luftmikrofon och sjöng en technoremix version av "lilla snigel akta dig "för vad jag trodde var inför hela Ullevi (Turkiska föreningens årliga föreningsfest).

Så fort man knäppte på lite i musik ur bandspelaren ( året var1989) då var jag där, i centrum och visade alla mina senaste moves som jag övat framför tv:n, till alla turkars förtjusning. Jag älskade helt enkelt att röra mig.

Det gör jag fortfarande och det är därför jag älskar mitt jobb som på Sportlife. Det är för mig ett privilegium att få vistas bland människor som tycker det är lika underbart och viktigt att inte bara ta hand sin kropp utan även sitt psyke. För vad får dig inte att mås så bra som efter ett genomsvettig pass oavsett om det är en fartfylld Zumba,ett galet energiskt Combatpass eller bara tillsammans med en god vän peppa varandra till att bli starkare bland alla favvomaskiner på gymet. Jag hoppas att jag alltid känner som jag gör för träningen idag, att jag inte kan leva utan den. Jag är så sjukt inspirerad och stolt över mina kollegor och vänner som både jobbar med att instruera och utveckla både sig själva och våra medmänniskor.

Det är värdefullt. Jävligt värdefullt.

  Ha en fin kväll / B

Hatten av...

för den som tänkte äsch va fan, livet är kort!! och som sa ifrån när hon kände kränkt, som tjatade till sig sin praktikplats, som vågade bjuda ut den där han hade spanat på hur länge som helst, som gjorde slut i sitt destruktiva förhållande, som vågade älska någon han inte fick älska, som började en sångkurs fastän hon inte vågat ta en enda ton i sitt liv, som ställde upp för sin kompis i en krissituation, som vägrade fjäska för sin chef för att ligga bättre till, som vågade chansa på ett nytt jobb, som vågade erkänna för sig själv att han inte mår bra och sökte hjälp, som vägrar ge upp på sina mål och drömmar oavsett vad folk säger och tycker, som skiter fullständigt  i att passa in alla andras mallar ,simmar mot alla strömmar , får hjärtat krossat , reser sig och vågar älska igen, igen och igen. Hatten av för dig kompis.

Se aldrig ner på någon om du inte tänker hjälpa honom upp..

.. jag känner en jättego kille som har tatuerat denna  mening på sitt bröst.. varför vet jag inte, jag har ingen aning om vad han har varit med om eller varför han vill påminna sig själv om detta varje gång han ser sig själv i spegeln. Jag har inte frågat. Det enda jag vet är att jag tycker att det är fantastiskt sagt / skrivet... och så skäms jag lite. Tror inte jag känner någon som inte har snackat skit om någon eller klagat på hur någon är eller gör. Det har vi alla gjort. Jag också . Även den goa killen med tatueringen..Ganska mänskligt faktiskt.

Det är liksom inte alltid man kan se allt ur alla perspektiv, ibland orkar man inte .. Det är så otroligt lätt att döma. Alla blondiner är blåsta,  Kraftigt överviktiga är lata, Alla turkar är terrorister. Vad vet vi om det egentligen? Vi vet ingenting. Nästa gång jag får ett halvtaskigt första intryck av någon ska jag tänka på att alla har dåliga dagar.

Tänk om jag själv vissa dagar inte får en andra chans att visa att jag är en helt ok tjej?

Då skulle somliga definitivt alltid tro att jag är en  vandrande själviskt liten bitterfitta som dagen till ära har badat i vitlök och parfym, inte vet hur man knyter ett par skor , har lika mkt minne som en halv guldfisk och sjunger lika vackert som en döv gammal sjörövare..