Min mamma brukar berätta för mig att jag var världens mest lättövertalade unge. ( Det är jag fortfarande som somliga har märkt, fast jag kallar mig då spontan och flexibel). Jag kunde luras och trixas in i att att
äta vilken nyttig ( läs barnaäcklig) mat som helst, lägga mig tidigt, dela med mig av allt till alla och framför allt dansa och sjunga på begäran. Det var bara att knäppa med fingrarna så stod jag där med min lilla luftmikrofon och sjöng en technoremix version av "lilla snigel akta dig "för vad jag trodde var inför hela Ullevi (Turkiska föreningens årliga föreningsfest).
Så fort man knäppte på lite i musik ur bandspelaren ( året var1989) då var jag där, i centrum och visade alla mina senaste moves som jag övat framför tv:n, till alla turkars förtjusning. Jag älskade helt enkelt att röra mig.
Det gör jag fortfarande och det är därför jag älskar mitt jobb som på Sportlife. Det är för mig ett privilegium att få vistas bland människor som tycker det är lika underbart och viktigt att inte bara ta hand sin kropp utan även sitt psyke. För vad får dig inte att mås så bra som efter ett genomsvettig pass oavsett om det är en fartfylld Zumba,ett galet energiskt Combatpass eller bara tillsammans med en god vän peppa varandra till att bli starkare bland alla favvomaskiner på gymet. Jag hoppas att jag alltid känner som jag gör för träningen idag, att jag inte kan leva utan den. Jag är så sjukt inspirerad och stolt över mina kollegor och vänner som både jobbar med att instruera och utveckla både sig själva och våra medmänniskor.
Det är värdefullt. Jävligt värdefullt.
Ha en fin kväll / B
Du är helt fantastisk. Man måste för i helskotta uppskatta livet, och jag vet ingen som gör det som du. Du har förtjänat en hel massa extraliv vid det här laget. :) Om
SvaraRadera