En korv med bröd tack..

Jag blir besviken på min röst och ännu besviknare när jag hör den säga..

-Ååå jag tar en sån där stor sur godisnapp också..

Killen bakom kassan ler och sträcker sig med en tång för att plocka upp min godisnapp som tyvärr redan slukats av mig. Sorry grabben. När det gäller godis är jag snabbare än blixten.

Ja, jag är snabbare än tiden, ljuset och tyvärr mina egna smaklökar som inte fattar vad som just passerade och svaldes. Jag skulle kunna tömma en Noblesse ask innan den hunnit paketeras på fabriken osv.. ja, ni förstår..

Bra Berna.

För den här Powerwalks rundan ner till Saltholmen gick ju verkligen ut på att du skulle få stå och stirra på tomma guppande segelbåtar och trycka varm kalorikorv och godis i strilande regn.
Men jag kunde inte hjälpa det.

Som tur var, smakade korven (ursäkta språket) svettig anal (vilket jag, korv-med-bröd groupiernas groupie aldrig någonsin varit med om) så jag vevade den och gick med beslutsamma steg mot vattnet.

Jag är här av en anledning. Jag älskar havet, jag behöver titta på det och dess lugnande vågor som ska neutralisera  mina förbannade tankar och jag ska gå därifrån en mycket lugnare och gladare tjej.
Det funkar inte. Jag fryser, njuter inte av utsikten och blir dessutom bitchslappad av hårda, 5 gradiga regndroppar.¨

Ibland spelar det ingen roll hur många positiva tankar man än försöker skrapa fram ur hjärnbalken. Man är fortfarande förbannad. Kanske för att våra kroppar behöver vara det.
Rosta av vårt känslomässiga spann och det är ta mig fan helt okej. Behöver du vara ledsen och/ eller förbannad, var det. Det är ju de känslorna som talar om för mig vad som är rätt och fel i ditt hjärta.

Det är inte förrän jag har tagit mig till jobbet och blivit epidemismittad med busigt skrattig glädje av mina fantastiskt glada kollegor som jag blir på bra humör ..

också en tanke. Glädje smittar.

 Ha en fin dag!

 Puss

Påkomna pannkakstjuvar.
Kanske inte lika snabb som ljuset denna gång då ra´