Det råder ett härligt litet turkiskt kaos..

i köket på Jättestensgatan.

Det är middagsbjudning på g, för den älskade dotterns, älskade pojkväns föräldrar kommer på besök.. för första gången ever!! och trippelbonus är att den älskade pojkvännens goaste lillasyster och man samt tre barn hakar på!

Jag är nervös, skitnervös.

För vi är sena och inget bord är dukat, dessutom kommer pappa insistera på att prata om det osmanska riket i 5 timmar eller tills Stefans föräldrar har somnat på sina tallrikar, som kommer vara överfulla eftersom mamma ser det som en sport att mata ihjäl folk, någon kommer kvävas på en vitlöksklyfta, (för det finns alldeles för mycket sånt i turkisk mat och om något skiter sig kommer jag att tänka -kuk!! ,men råka säga det högt och pappa kommer fylla i med elleikuuuu och tro att han räddade situationen. Pust.

Jag vill ju bara att det ska bli den finaste middagen på jorden och att alla älskar varandra direkt och att hela världen just då förvandlas till en av de där Jehovas vittne folder bilderna med regnbågar och lamm och lejon som kramas med människor som håller varandra i handen..

Min tidsoptimism är fanimej ett genetiskt icke så förmånligt direktdrag av mina båda föräldrar och nu är det så stressat att det flyger ugnsheta baguetter i luften, grönsalladen hackas mördarmaniskt av pappa som samtidigt på klingande turksvengelska sjunger "mamma miiia heer i gååå agäään"

Det ringer på dörren.
Jag som stått och stirrat ner i de ugnsbakade köttfärsfyllda auberginerna tittar upp på Pappa.
Han ler brett med en halv tomats innehåll kletad på pannan.
Det här blir nog bra..

och det blir det... vi sitter skittrångt ( 10 pers runt bordet i vårt lilla kök) pappa pratar som väntat om det osmanska riket och mamma har lagt upp ett litet Mount Everest på allas tallrikar..
men det är mysigt ändå och allt eftersom timmarna går lockas både skratt och nyfikna frågor fram..

Jag tittar på det fina lilla gänget som är en salig blandning av svenskar, slovaker, finnar och turkar..
och är så glad att människorna jag älskar mest kan sitta och käka och snacka skit ihop, se hur man skjuter sönder fördomar med lite kärlek. Oavsett vart man kommer ifrån..

Mina föräldrar inte alltid haft råd att ge mig allt jag önskat mig,  men som alltid gett mig 100% av sig själva och sin kärlek och står fortfarande där glada, med tomatslask i ansiktet när jag kommit hem med nya fantastiska människor att lära känna.

<3