tisdag 4 februari 2014

Jag och mamma står och tittar ut med tom blick..

 över Landvetters säkerhetskontroller.

Pappa som ställt sig kö får nu gå igenom röntgenbågen och det piper inte..
Det gör det inte på folk som bara har kexchoklad i fickorna.

Han är nu på väg till kebabernas förlovade land och kommer stanna där ett litet tag för att ta hand om sin familj och kika på sommarstuga vid havet där han prompt kommer odla vattenmelon på en liten plätt och sen ringa mig och säga att han är vattenmelonernas kung.

Ja det är du pappa , det och wienerbrödets, för inköp av sådana kommer minska med 150% och alla bagerier i Göteborg kommer gå i konkurs..

Det är när ens föräldrar försvinner , även om det är för ett litet tag som det helt plötsligt hugger i hjärtat och jag står kvar och tittar på Ikeaassietten med hans halvätna wienerbröd och blir blank i ögonen.

Den enda gången någonsin som pappa inte äter upp ett wienerbröd är när han är nervös. Flygrädd, precis som sin dotter som är precis sin pappa.

Jag ska inte ta dem för givet tänker jag och sedan under hela veckan även när jag står på det största golvet i Globen och dansar Beyonce-rumpdans till de bästa koreograferna i världen på Nike Blast konventet finns han någonstans i bakhuvudet.

Nu ringer jag mamma varje dag, som har gått från att undra om jag lever till sätta besöksförbud. Typ.
Jag är klängig och jobbig och älskar för mycket. Precis som det ska vara.

2014 Blir mitt familjens och vännernas år.
De som är mina ska få veta och känna att de är värdefulla, speciellt när de ligger inrullade i cupcakes, gitarrsång, konstanta filmkvällar och blöta pannpussar.





 
 

2 kommentarer: