Om man inte lät sig tvingas ut den där blöta kvällen i oktober och inte träffade sin livs kärlek på en stinkig irländsk pub sista morgontimman, hade man sprungit in i honom ändå tillslut, typ på Coop Forum veckan efter?
Eller om man inte gjort slut med tjejen som alltid ljög för en och man visste det men var kvar i förhållandet för det var tryggast så..vad hade hänt då?.. hade det blivit färre lögner så småningom?
eller grejen med att säga upp sig på jobbet.. utan att ha ett nytt jobb och ta det ödet ger dig för att två veckor senare stå mitt på Amazonas vandringsled och blackmetalvråla varje gång du ser en hårig spindel.. (10ggr i minuten) men ändå tycka att det är nu äventyret börjar..
När ska man vara nöjd och när ska man köra på? För lycklig bestämmer du ju själv när du e det eller?
Det kommer liksom inte hoppa fram en tomte ur en papperskorg som skriker NU! -NU e du lycklig! Fattar du?
Inte så konstigt nog ( för vi är ju bara människor) känns det som vi alla går omkring då och då och ser små gröna gräsplättar som små fläktande oaser i fjärran land.
Vissa av oss har gått fram och sniffat på dem och undrat.. kan jag kliva på här, eller ska jag bara kanske hålla mig på min egen gräsplätt och börja lägga skräpet i papperskorgen istället för att låta den ligga kvar och förstöra min Feng Shui ( Varning för metafor dimma!)
Speciellt under dagar det regnar mentalt eller när din egen psykologiska åska går och både skrämmer upp dig eoch gör dig ledsen, kan det vara lättare att blicka bort och önska något annat istället för att se sig själv i spegeln och tänka.
-Men vad fasiken, det här är jag och så här ser mitt liv ut.
Hur gör jag mitt bästa härifrån istället för hur kommer jag härifrån.
Idag är en sån dag.
Jag har plockat upp skräp från min gräsmatta lagt den i papperskorgen, klätt ut mig till tomte och tourettes-ropar!
NU! Det är nu du ska vara lycklig! <3
Du ar bara bast.
SvaraRadera