Men allt svischar förbi, så fort att livets färger blandas i hop och blir en enda röra.
Sen kommer du hem, tittar på CSI och går och lägger dig.
Det är därför jag promenerar hem ibland. Ingen bil, ingen vagn. Jag, mina fötter och mina tankar.
Jag tar mig tid att titta på människorna jag möter, på min stad, himlen.
Stannar upp lite.
Så att jag hinner fatta att jag njuter av mitt liv.
Av att jag finns.
Av hur vackert det kan vara. Var tvungen att påminna mig sjäv, så jag knäppte dessa. ( på Iphonen såklart, vad är en systemkamera?)
Lägger upp lite bevis från min promenix på varför att Göteborg är för jävla vackert i solens kvällsken.
Ha en underbar kväll!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar