Min första reaktion var ett högt och tydligt EEY! Han vände sig om. Oj! tänkte jag och släppte min väska. Nu blir jag manglad... hmm nu ska vi se... ehm ska jag ställa mig i Combat stance eller.?.Typiskt att jag har missat alla mina combat klasser på sista ( Men nu ska vi snart börja hänga igen Sandra C!!)
Men jag var inte ensam, vi var flera röster.. en annan kvinna sa Hallå där! En farbror sa Hörru grabben, det där är inte okej!!
En ung kille bakom mig gick fram och ställde sig emellan dem. Bäst av allt var att när man tittade till, stod väldigt många bara stilla och stirrade på honom med ilskna blickar.
Vi var som ett magiskt nät av protester. En samling av totalt anonyma människors förvandling till en miniarme av vänner.
Misshandlaren såg förvånad ut. Här trodde han att han skulle få vara en ynkrygg ifred. Det fick han inte.
Så han sprang därifrån. Jävla fegis. Jag föraktar människor som lyfter nävarna när orden inte räcker till.
och jag älskar människor som vågar.
Vågar säga till och ifrån när något sånt här händer och jag ska göra mitt allra bästa för att försöka vara en av dem.
Åh jag blir smått tårögd när jag läser detta.. Finns lite hopp för oss människor ändå :)
SvaraRaderaJag med, Gud så gott - bra gjort, Berna! Ingen vet vilken roll du spelade i gruppdynamiken som gjorde att så många sade ifrån, ni gjorde säkert ett intryck både på er själva, honom och hans flickvän. Lite jävlar anamma bubblar upp inom mig med...
SvaraRadera