Lyckades att inte bli påkörd .

när jag helt lugnt promenerade mot rödljusen idag.. virrig i huvudet och lite tung i hjärtat.
Jag blev tutad på av en med all förståelse, rädd och förbannad bilförare.

 Jag vet precis hur jag fungerar.

Stoppljus, gator, människor jag möter och de ord som växlas, suddas ut och smälter in något slags grått vakuum när känslorna på insidan stormar runt. Jag skulle aldrig vilja applicera varken, min sorg eller ilska på mina vänner, bekanta och kollegor, men de kommer tyvärr inte få min fulla uppmärksamhet heller.

För den har mitt hjärta krävt.

Nej, jag skiter fan inte regnbågar idag och det är helt okej.
Är man ledsen så ska man få vara ledsen.

Jag hade en skitcool professor i psykologi en gång som föreläste och hon sa det allra bästa jag hört.

-Vi människor är så dåliga på att ACCEPTERA att livet SUGER  ibland och om vi hade gjort det så hade vi slutat straffa oss själva. För det är när du börjar straffa dig själv som själen inte trivs i din kropp, i din bästa vän. Slut mobba din bästa vän för fan!!

Hänger hos mina underbara föräldrar i natt. Det var som vanligt när jag kom in genom ytterdörren. Doften av nybakade kanelbullar och en oerhört gosig mamma som läser av mig som en liten röntgen-radar och matar mig med kalops och kramar.

Idag vet jag precis vad glädje är. Vad definitionen av glädje är. För ibland kan man inte uppskatta någonting förrän man saknar den.

Mamma tröstar med kärlek och kanelbullar. Funkar skitbra på Bernor.

Man kanske skulle köpa den här också...?För placeboeffektens skull?

Ta hand om er.

 Kramar.