På fotot ser man mitt skräckslagna och söndergråtna 80-tals barnansikte..

..Jag är 2 år gammal och sitter i famnen på pappa vars skjorta jag försöker klättra inunder och gömma mig i. Det går inte, jag får inte plats där och ångesten växer.

Pappa försöker trösta och förklara, men orden går inte in.
Jag vet inte om jag vill att han ska släppa taget så att jag kan springa därifrån på mina små rosa manchester byxben eller om jag bara ska försöka få så lite plats som möjligt i hans famn så att den där inte ser och kan ta mig.

Lisebergskaninen.

Min stora skräck. Den är stor, klumpig och ljudlös. Den blinkar inte heller.
Den sträcker fram en grön stor akryl arm som jag vägrar ta i och gråtandes ber pappa att slå den.
Pappa skrattar.
Inte ska man väl slå Lisebergskaninen. Den är ju snäll.

Åren gick och min skräck förvandlades till en försiktig igenkänning och sen kärlek.
Från handskakning till kramar. En längtan att få åka tillbaka och hänga med kaninerna.
Springa in i deras stora , tysta famn och omedvetet smeta av mig mina kladdiga spunnetsocker händer på dem.

När de inte fanns där blev jag ledsen. Det var inte samma sak.
Det var inget välkomnande och jag gick runt och letade tills jag hittade en jag kunde krama så att jag, lugn i själen kunde sätta mig på Lisebergsbanan.

Liseberg har alltid varit mitt smultron ställe. 

Jag köper ALLTID ett säsongskort så att jag kan smyga bort utan att någon vet vart jag är och lägga en tjuga på twisthjulet, köpa en mjukglass och bara sitta alldeles,alldeles ensam och titta på blommorna, fontänerna, Michael Jacksons handavtryck för miljonte gången och supersöta nya första-gången möten mellan barn och kaniner.

Dagens 2- åringar är 1000 ggr  modigare än vad fegis Berna var då säger jag bara.
De high -fivar och kramas direkt de där 2000-tals kidsen! (Jag lärde mig high-fiva 12 år senare typ )

Från en nöjepark till en annan.
LAAAS VEEEGAS!
Bokad och klar, jag drar i Juli och givetvis med älsklingsälsklingen och älsklingsvännerna Chrille&Carro från Stockholm!

..och där finns helt andra typer av kaniner har jag hört...eller? ;)

Heeello Las Vegas! ( Grymt initiativ babe!)


 

Här har ni oss, Team "What happens in Vegas stays i Vegas!"


Ha en supertisdag hörrni!

Pöss!



Holy Crap!!

Nu har det gått typ exakt ett år sedan planerna gick i kras.

Jag skulle skulle flytta till fantastiska New York och ta med mig den röda gitarren.
Jag och mitt singelliv och min röda gitarr skulle plugga PR, fjäska in oss på coolaste gymmet där vi fick extraknäcka som swenglishturkisch very nice receptionist.

Vi skulle jobba upp oss i världen, lära känna folk..  typ alla inom 1 år och sen skulle vi leva ett härligt omättligt Samantha Jones liv  i 10 år tills vi blev 40 och till slut, efter man kysst sin siste grodjävel, skulle vi (jag och min gitarr) glädejesuckat svaret ja,när tillräckligt mysig karl fick oss på fall, gick ner på knä och poppade den stora frågan.

Sen skulle jag leva happily ever after,antagligen på Long Island med min tillräckligt mysiga man,våra två tjocka katter och våra nu 52 gitarrer.

Japp så skulle det bli. Men det sket sig. För jag träffade den där tillräckligt mysiga mannen lite för tidigt.
Typ 10 år för tidigt.

Han var busig i blicken, glad i själen och rufsig i håret.
Han högg mig på samma sätt som jag hugger en kolacupcake med daimsprinkles och där ville jag vara.
Med honom.

Nu bor vi på Masthugget, med noll antal tjocka katter ( fast jag jobbar på det!!) två gitarrer och en helt grym vänskapskrets med störtsköna människor som förgyller vårt liv.

Inte fy skam Bernie! Inte alls fy skam.=)



Pöss!

Liten gåva på 1 årsdagen från bejb (från Efva Attling)

Firade med grym middag och duktiga Dennis show på Park Lane.

Haj fajv & Hipphipp hurra för oss på vår 1-årsdag babe! =)



Ha en grym vecka hörrni!

Jag minns det som igår... när jag satt med öppen mun och tårar i ögonen.. och köpte hela storyn..

när prästen berättade för oss barn om varför Jesus hängdes upp på ett kors och spikades genom händer och fötter.. att han offrade sig för våra synder efter att i hela sitt liv försökt sprida budskapet om kärlek.
 ( Jag hade aldrig fått höra den innan eftersom mina föräldrar är muslimer..)

För våra synder.. Där satt jag,på kyrkbänk 4 med min vissna och lite svettiga påsklilja i handen och kände mig megataskig och lovade mig själv att aldrig begå några synder så att det aldrig hände igen..
Prästen fortsatte sin story.. han berättade att Jesus hade återuppstått för att en dag komma tillbaka och fortsätta sprida sitt budskap om kärlek..osv..


Jag sneglade på mina skolkompis och hemliga kärlek Andreas.. han spelade på sitt Gameboy.
Faaan, fattade han inte vad vi hade gjort!!??.. mitt 8-åriga dåliga samvete åt upp mig.

Helt plötsligt satt jag med handen i vädret.. Prästen såg mig och frågade.
-Jaa min vän?
- Ehm. När kommer han tillbaka tror du..
- Menar du Jesus..?
- Eh ja..han.. Jesus.

Det utbröt en fnissattack bland alla de andra och äldre,coolare tjejerna med för mycket läppglans på läpparna och som stirrade på mig.

Jesus finns bland oss. Han är kärleken som lever bland oss.. han påminner oss om att vara goda mot varandra..

 Jag..
-Aha okej,, (och fattade absolut ingenting)

Jag minns att jag på vägen hem tittade extra noga på himlen, Jesus kunde ju glida ner närsomhelst och då kanske jag ficke en chans att säga förlåt eller nåt..

När jag kom hem brast jag ut i gråt i mammas famn, det blev för mycket
för den lilla känsliga turkflickan.
En alldeles för starka börda att ha korsfäst någon...
- Vi har dödat Jesuuus bölade jag fram så snoret skvätte på mammas blus och hon svarade med att Jesus inte alls blivit korsfäst utan var skittrevlig och smart snubbe som säkert dog som vemsomhelst på den tiden, sen babblade hon vidare om profeten Mohammed och introducerade mig för min livs första kulturkrock..

När jag såg tillräckligt förvirrad ut tog hon mina händer och sa .. vet du vad.
Det spelar ingen roll vem man tror på sålänge man tror på kärleken.


och det har jag gjort sedan dess. Inte i Jesus eller Mohammed form..

Utan i att försöka vara en så god människa jag kan vara i både med och motvind även om det känns tyngre ibland..

Kärleken finns definitivt bland oss.
Den finns i pussar på kinden när man vaknar, den finns i skjutsar till Landvetter, lagade middagar,den finns i hålla i handen när man är ledsen , eller alla gånger man ställer upp, ställer in, lämnar, hämtar, kramar,gråter eller skrattar med för någons skull.

Med eller utan JesusMohammed.

Glad annandag påsk fina ni.

Mer pussar till folket ( Här i påskbrasesken!)