Jag minns det som igår... när jag satt med öppen mun och tårar i ögonen.. och köpte hela storyn..

när prästen berättade för oss barn om varför Jesus hängdes upp på ett kors och spikades genom händer och fötter.. att han offrade sig för våra synder efter att i hela sitt liv försökt sprida budskapet om kärlek.
 ( Jag hade aldrig fått höra den innan eftersom mina föräldrar är muslimer..)

För våra synder.. Där satt jag,på kyrkbänk 4 med min vissna och lite svettiga påsklilja i handen och kände mig megataskig och lovade mig själv att aldrig begå några synder så att det aldrig hände igen..
Prästen fortsatte sin story.. han berättade att Jesus hade återuppstått för att en dag komma tillbaka och fortsätta sprida sitt budskap om kärlek..osv..


Jag sneglade på mina skolkompis och hemliga kärlek Andreas.. han spelade på sitt Gameboy.
Faaan, fattade han inte vad vi hade gjort!!??.. mitt 8-åriga dåliga samvete åt upp mig.

Helt plötsligt satt jag med handen i vädret.. Prästen såg mig och frågade.
-Jaa min vän?
- Ehm. När kommer han tillbaka tror du..
- Menar du Jesus..?
- Eh ja..han.. Jesus.

Det utbröt en fnissattack bland alla de andra och äldre,coolare tjejerna med för mycket läppglans på läpparna och som stirrade på mig.

Jesus finns bland oss. Han är kärleken som lever bland oss.. han påminner oss om att vara goda mot varandra..

 Jag..
-Aha okej,, (och fattade absolut ingenting)

Jag minns att jag på vägen hem tittade extra noga på himlen, Jesus kunde ju glida ner närsomhelst och då kanske jag ficke en chans att säga förlåt eller nåt..

När jag kom hem brast jag ut i gråt i mammas famn, det blev för mycket
för den lilla känsliga turkflickan.
En alldeles för starka börda att ha korsfäst någon...
- Vi har dödat Jesuuus bölade jag fram så snoret skvätte på mammas blus och hon svarade med att Jesus inte alls blivit korsfäst utan var skittrevlig och smart snubbe som säkert dog som vemsomhelst på den tiden, sen babblade hon vidare om profeten Mohammed och introducerade mig för min livs första kulturkrock..

När jag såg tillräckligt förvirrad ut tog hon mina händer och sa .. vet du vad.
Det spelar ingen roll vem man tror på sålänge man tror på kärleken.


och det har jag gjort sedan dess. Inte i Jesus eller Mohammed form..

Utan i att försöka vara en så god människa jag kan vara i både med och motvind även om det känns tyngre ibland..

Kärleken finns definitivt bland oss.
Den finns i pussar på kinden när man vaknar, den finns i skjutsar till Landvetter, lagade middagar,den finns i hålla i handen när man är ledsen , eller alla gånger man ställer upp, ställer in, lämnar, hämtar, kramar,gråter eller skrattar med för någons skull.

Med eller utan JesusMohammed.

Glad annandag påsk fina ni.

Mer pussar till folket ( Här i påskbrasesken!)