Jag skulle skulle flytta till fantastiska New York och ta med mig den röda gitarren.
Jag och mitt singelliv och min röda gitarr skulle plugga PR, fjäska in oss på coolaste gymmet där vi fick extraknäcka som swenglishturkisch very nice receptionist.
Vi skulle jobba upp oss i världen, lära känna folk.. typ alla inom 1 år och sen skulle vi leva ett härligt omättligt Samantha Jones liv i 10 år tills vi blev 40 och till slut, efter man kysst sin siste grodjävel, skulle vi (jag och min gitarr) glädejesuckat svaret ja,när tillräckligt mysig karl fick oss på fall, gick ner på knä och poppade den stora frågan.
Sen skulle jag leva happily ever after,antagligen på Long Island med min tillräckligt mysiga man,våra två tjocka katter och våra nu 52 gitarrer.
Japp så skulle det bli. Men det sket sig. För jag träffade den där tillräckligt mysiga mannen lite för tidigt.
Typ 10 år för tidigt.
Han var busig i blicken, glad i själen och rufsig i håret.
Han högg mig på samma sätt som jag hugger en kolacupcake med daimsprinkles och där ville jag vara.
Med honom.
Nu bor vi på Masthugget, med noll antal tjocka katter ( fast jag jobbar på det!!) två gitarrer och en helt grym vänskapskrets med störtsköna människor som förgyller vårt liv.
Inte fy skam Bernie! Inte alls fy skam.=)
Pöss!
 |
| Liten gåva på 1 årsdagen från bejb (från Efva Attling) |
 |
| Firade med grym middag och duktiga Dennis show på Park Lane. |
 |
| Haj fajv & Hipphipp hurra för oss på vår 1-årsdag babe! =) Ha en grym vecka hörrni! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar