Bernie make a wish..: Jag stannade till..

Jag vill dö stod det..

Kladdigt skrivet av någon fjortis med en tuschpenna på pizzerians glasfönster.
Någon hade bara kladdat lite.
Men det lilla kladdet skrevs ju ändå av en hand som tillhörde en person som kanske någonstans och sjukt indirekt ger mig en signal om ett rop på hjälp.

För hur kommer det sig att man skriver man något sånt?
Något sådant och inte det vanliga när man är fjorton."I was here", eller "I Love Robin", eller "I am BEST f-ck the rest".. eller nåt..

Jag passerade, men inte min hjärna som tycks ha fått de där orden fast etsade i huvudet.
Jag vill dö..
Jag vill dö?

Det är en stark och uppslitande mening, Inte konstigt att jag inte kunde släppa den..

Är inte livet som är det mest magiska som finns?
Vill inte alla vakna upp och längta efter nästa dag för att det går bra nu.. eller vakna upp och känna alright, allt suger men vi kämpar oss igenom skiten? ..
Nej ,det är nog inte så lätt, det är nog mycket mer komplicerat än vad man tror.

Vissa vill inte vakna upp alls..

Faktum är att en miljon människor över hela världen tar livet av sig varje dag, Det är en person var 40:e sekund och de har i sina trasiga hjärtan, sina egna anledningar. En miljon olika anledningar.

Jag blir alldeles kall och ledsen när jag tänker på hur många det finns därute som mår så dåligt att de inte vill vara med längre och hur de påverkar deras anhöriga... Tänk om jag fick reda på att någon jag älskar hade haft de tankarna, Hur hanterar man det?
Att alltid gå omkring och oroa sig för någon annan måste vara tungt och väldigt uppslitande..
Men idag vill jag skriva att jag bryr mig att jag skickar en varm tanke och en miljon kramar till alla som på något sätt har berörts, påverkats och gått igenom detta.

Jag sitter fortfarande och tänker på personen med tuschpennan som kladdade ner pizza fönsterrutan och önskar innerligt att saker och ting förändras så att om hon/han absolut måste kladda så står det I Love Robin .. istället..

Ta hand om er och varandra och livet.

Kärlek.