Det blir alltmer påtagligt.. det här med att livet är skört.

Fina människor i mitt liv har förlorat sina nära och kära och detta abrupt och utan förvarning..

Kvar finns chockade familjemedlemmar med krossade hjärtan, som inte fick ta farväl..

Jag blir påmind om att livet är till låns och för min del så kan min själ ibland inte bestämma sig för om den ska bli rädd för att mista det eller om den ska ta till vara på allt fint så länge man finns.

..eller att inte förarga sig över allt smått och jobbigt som slår till i livet, utan tänka att det finns något större än vardagsproblemen, något starkare. Något vackert att både ge och få..

att inte hänga kvar i livssituationer och hos människor som tillför oro och sorg, utan välja det som istället gör dig lycklig, de som är rädda om dig och som vill dig väl.

Det är inte lätt för, när man bara kör på (och ibland bara av trygghet och rädsla för vad som komma skall) glömmer man faktiskt av att man har val här i livet.

och när man blir medveten, ja då ska man bara våga och veta att man gör det för sin egen skull.

All min kärlek till vännerna som förlorat sin fina familjemedlem.. och all min kärlek till de som gör mitt liv värt att leva.