Hejdå gamla liv..

Nu byter jag rutiner...

För att jag kan och för att jag tror att det är farligt att trampa i ett ekorrhjul.
För att jag inte vill se tillbaka och ångra att jag inte gjorde det..
För att jag behöver lära mig något nytt..

För att jag tror att du måste hjälpa dig själv att uppfylla dina egna drömmar.. Molnen kommer inte skingra sig och droppa nya matematikskills eller en vältränad kropp på dig..

Du får göra det själv.
Så nu gör jag det..

Jag trodde det var försent.. men jag sökte ändå, fick höra att jag ansökte försent, struntade i det och skrev ett mail om att jag ska vara den första person de vaknar upp och tänker på om en endaste person hoppar av. Den där endaste personen hoppade av  ( Man tackar!) och jag fick ett telefonsamtal om att jag var välkommen på intervju..


Jag klev hoppfull in genom dörren och klev ut med en ny utmaning. Jag kom in.

Så.
Nu pluggar jag till skådis. Två hela dagar i veckan ska jag ge mig hän åt bland det roligaste som finns, teater, improvisation, dramatik, manus, känslor hit, känslor dit in och ut ur roller.
och jag kommer älska varje sekund och det känns som en jävligt bra livsinvestering.

Puss! <3

Du är 8 år gammal, tillbaka bakom skolbänken och vill hellre lyssna på de andra barnen än att själv berätta..

om vad du har hittat på under sommaren för att mamma och pappa har inte haft råd att åka någonstans i år heller.

De älskar dig men ibland hamnar man i tuffa lägen av olika anledningar, där det inte finns möjligheter att leva över en existensminimum och där ingår tyvärr inte soliga öar, lägereldar och Disneyland..

Du är bara ett barn , du jämför naturligt och ditt lilla svidande hjärta finns en längtan efter att få uppleva samma äventyr.

Du pantar burkar och sparar dina slantar som du lojalt och kärleksfullt lämnar över till dina föräldrar. Ni har sagt att ni ska spara ihop till en sommarresa, men tillslut försvinner de pengarna på  saker som är mer nödvändiga. Mat och kläder och du kan inte göra mer än så och det bränner i även mammas och pappas hjärtan

Att kunna åka bort med sina barn på sommarlovet är inte en självklarhet för alla.

Det finns många barn och föräldrar som inte kan unna sig det som är självklart för andra.

 ”Kollo för alla” är till för just de människor som av olika skäl inte har möjlighet eller råd att åka någonstans. I fem veckor får  ca 400 barn, ungdomar och vuxna, under fem dagar bo på kollogården som ligger nära naturen och en sjön. De badar, spelar fotboll, brännboll, fiskar,  har boule turnering, paddlar kanot, går spökvandring, disco, pysslar, träffar en trollkarl, får ansiktsmålningar, manikyr, yoga och mycket annat – sådana roliga saker som man gör när man är på kollo.

Glädjen i arbetet på kollo är att få se hur mycket det betyder för barnen.

Så nu frågar jag dig kära instruktörskollega eller gymnastik/ danslärare.
Vill du hjälpa mig och mina vänner på Stadsmissionen att förgylla ett sommarkollo genom att åka dit och hålla klass/klasser för barnen någonggång i sommar så att de kan få känna att de har lärt sig , dans, yoga, zumba eller vad som helst!

Ett varmt  minne att ta med sig när man återigen står redo inför sin första skoldag på höstkanten..

Kollot ligger precis innan Alingsås så det är inte långt att ta sig dit. Stadsmissionen bjuder på resa och käk, du bjuder på ditt varma hjärta och dina skills. Just do it!! <3

Maila therese.svensson@stadsmissionen.org  om du vill ha mer info om detta.

                                         

 

No ,. no ,no not lift, bot rajt, then lift, zen rait again..and zen streeeit öhed.

Den franska chokladförsäljerskan borde fått ett pris för sitt tålamod när hon försökte förklara vägen till världens mest berömda falafelställe i det mysiga området Marais i Paris.
Hon hade snälla gråblå ögon under luggen som tittade på min provsmakar mun ibland och då torkade jag automatiskt av den och tänkte att så små nötkrokantfylldachoklad ägg kan bara kladda runt två typer av munnar. Min och 5 -åringars. Jag måste gå en kurs.

Jag skrattade skyldigt och ursäktande och sa att det var tur att jag inte jobbade där för då hade jag ätit dem ur deras verksamhet, samma här sa hon helt seriöst och när vi var en minut från att starta gruppen " Äter oss till konkurs" på Facebook knackade det på rutan och älskling som tålmodigt inte ätit choklad och dessutom väntat snällt,slet oss från chokladdimman.
Jag köpte tre askar till mina älsklingar där hemma och slet mig med ett svenskt Aur rovaar!

Att fransmän är trötta på turister, otrevliga och ohjälpsamma stämde bara en gång och det var damen i souvenirkassan som svarade med ett kort NO! och tittade ner i sin tantsnuskbok när jag sa att eiffeltornsnyckelringen var söt och frågade ...om den fanns i guldfärg. Då svarade jag inte så sofistikerat.
-Well thank you for this lovely conversation, hope you enjoy your old lady dirtyasss cheap book.

Sen gick jag ut och njöt av en jordgubbsglass och Eiffeltornet..

De andra fransoserna var underbara med sina underbara plutiga dialekter och de kom t.o.m fram just för att vi såg lite lost ut och pratade med vevande armar och glada munnar.
Maten var ljuvlig, drinkarna kända från "Sex and the city" restaurangen "Kong", helt grymma och viktigast av allt.

Mitt älsklingssällskap. Han var busigt, härligt dampigt rolig, kramades mycket och höll handen extra hårt när vi lyfte och landade och när jag vaknade på morgonen så smekte han mig på kinden och sa god morgon och då spelar det iför sig inte så stor roll vilken stad man vaknar i... <3

 Stort Tack Okan och Erika Almén för era grymma tips, vi följde dem nästan helt och hållet och fick en grym helg!! <3

Kolla in restaurang http://www.kong.fr/

 Vackert va? :D

Visst kan man sitta och undra

hur det livet hade sett ut om man gjort annorlunda.


Om man inte lät sig tvingas ut den där blöta kvällen i oktober och inte träffade sin livs kärlek på en stinkig irländsk pub sista morgontimman, hade man sprungit in i honom ändå tillslut, typ på Coop Forum veckan efter?

Eller om man inte gjort slut med tjejen som alltid ljög för en och man visste det men var kvar i förhållandet för det var tryggast så..vad hade hänt då?.. hade det blivit färre lögner så småningom?
eller grejen med att säga upp sig på jobbet.. utan att ha ett nytt jobb och ta det ödet ger dig för att två veckor senare stå mitt på Amazonas vandringsled och blackmetalvråla varje gång du ser en hårig spindel.. (10ggr i minuten) men ändå tycka att det är nu äventyret börjar..

När ska man vara nöjd och när ska man köra på? För lycklig bestämmer du ju själv när du e det eller?
Det kommer liksom inte hoppa fram en tomte ur en papperskorg som skriker NU! -NU e du lycklig! Fattar du?

Inte så konstigt nog ( för vi är ju bara människor) känns det som vi alla går omkring då och då och ser små gröna gräsplättar som små fläktande oaser i fjärran land.
Vissa av oss har gått fram och sniffat på dem och undrat.. kan jag kliva på här, eller ska jag bara kanske hålla mig på min egen gräsplätt och börja lägga skräpet i papperskorgen istället för att låta den ligga kvar och förstöra min Feng Shui ( Varning för metafor dimma!)

Speciellt under dagar det regnar mentalt eller när din egen psykologiska åska går och både skrämmer upp dig eoch gör dig ledsen, kan det vara lättare att blicka bort och önska något annat istället för att se sig själv i spegeln och tänka.
-Men vad fasiken, det här är jag och så här ser mitt liv ut.

Hur gör jag mitt bästa härifrån istället för hur kommer jag härifrån.

Idag är en sån dag.

Jag har plockat upp skräp från min gräsmatta lagt den i papperskorgen, klätt ut mig till tomte och  tourettes-ropar!

 NU! Det är nu du ska vara lycklig! <3

Exkjuusseee mooa!

Je suis an retar commé ta bituu´.. fattar du??

Näe.. inte jag heller.

Men jag tänkte jag kunde plocka upp några sensuella fraser när jag landar i romantikens frustande stad på fredag, där baguetterna alltid är nybakade och det står baskerfransmän och tvinnar sina mustascher i varje hörn och plötsligt utropar Sacré Bleuu!!! när det ser något häpnadsväckande.

Om jag har några förväntningar på Paris..?..tja.. när du ändå undrar..

Jag vill trippa/studsa omkring i randiga kjolar och vara fyra instagramfilter vacker hela tiden, och min trollkarl kommer lyfta upp mig i slowmotion ( och tappa mig som en komocka eftersom han har taskig höft och jag har käkat för många semlor de senaste 20 dagarna) till ledmotivet av.. " I´ve hade the tiiime of my Life"

Men det kommer bli att vi sitter på en vacker restaurang där jag beställer lax men får sniglar som kostar 100 spänn styck och Stefan kommer skoja nåt om att sniglarna försökte spurta men inte var snabba nog innan de fångades in till min känsliga förfäran...

Jag vill hångla till dånade kyrkklockor i solnedgångens Notre Dame och låta 100-tals duvor svepa förbi oss utan att träffa oss med duvskit en enda gång, äta alla bakverk som finns i västra Paris och sen komma hem och söka till "Du blir vad du äter"...

Det som är det bästa med detta egentligen är att jag har övervunnit min enda och djupaste fobi. Flygfobin.
För ca 5 år sedan vek jag nämligen av från boardingkön med tårar i ögonen och en klump i halsen. Jag missade min första Paris resa och fick ångra det bittert.

Men jag har jobbat på min rädsla och när är jag tillbaka och nu blir det Saccreee bleeeuuuu för hela slanten!! <3 =)

Hello, you little pretty city!!

Jag och mamma står och tittar ut med tom blick..

 över Landvetters säkerhetskontroller.

Pappa som ställt sig kö får nu gå igenom röntgenbågen och det piper inte..
Det gör det inte på folk som bara har kexchoklad i fickorna.

Han är nu på väg till kebabernas förlovade land och kommer stanna där ett litet tag för att ta hand om sin familj och kika på sommarstuga vid havet där han prompt kommer odla vattenmelon på en liten plätt och sen ringa mig och säga att han är vattenmelonernas kung.

Ja det är du pappa , det och wienerbrödets, för inköp av sådana kommer minska med 150% och alla bagerier i Göteborg kommer gå i konkurs..

Det är när ens föräldrar försvinner , även om det är för ett litet tag som det helt plötsligt hugger i hjärtat och jag står kvar och tittar på Ikeaassietten med hans halvätna wienerbröd och blir blank i ögonen.

Den enda gången någonsin som pappa inte äter upp ett wienerbröd är när han är nervös. Flygrädd, precis som sin dotter som är precis sin pappa.

Jag ska inte ta dem för givet tänker jag och sedan under hela veckan även när jag står på det största golvet i Globen och dansar Beyonce-rumpdans till de bästa koreograferna i världen på Nike Blast konventet finns han någonstans i bakhuvudet.

Nu ringer jag mamma varje dag, som har gått från att undra om jag lever till sätta besöksförbud. Typ.
Jag är klängig och jobbig och älskar för mycket. Precis som det ska vara.

2014 Blir mitt familjens och vännernas år.
De som är mina ska få veta och känna att de är värdefulla, speciellt när de ligger inrullade i cupcakes, gitarrsång, konstanta filmkvällar och blöta pannpussar.