tisdag 26 november 2013

Den rosaglittriga grisen med vingar har en hypnotisk effekt på mig..

 och ett par sekunder senare är jag borta och vet inte hur länge jag har stått där bland julpynts hyllorna och stirrat, jag får en lätt buff på axeln av en dam som ursäktande tränger sig förbi min svettiga Nike väska för att komma fram till julgranskulorna.

 Hon håller upp en lätt överviktig,trumpetande ängel med discostass på sig, tittar på mig och säger
- Visst e den vacker?
-Jaaa det är den, amatörljuger jag och känner att jag aldrig kommer komma in på scenskolan..

Snart är julen här,en månad kvar och nope, ingen julfeeling i kroppen.
Inte ens när jag tjuvsniffar på pepparkakor och ser att årets glögg ska ha en touch av blåbär blir jag lite sugen..

När jag senare på kvällen scrollar i newsfeeden på Facebook hittar jag en länk som jag bara måste klicka in på.. nämligen den här.. och då händer nåt..
http://www.stadsmissionen.org/justnu/hjalp-oss-skank-julklappar/

 jag läser..och det gör ont, så där så det bränner lite i ögonen.
Vi tar ju det för givet det här med julbord, julmys och klappar, bråk om vilken familj man ska/ måste fira hos osv, osv.

Det sitter mammor och pappor där ute som inte KAN ge sin barn julstämning, de har inte råd. Materiella gåvor är verkligen inte allt som betyder något.. Men att få nåt litet att få ta snöra upp och bort pappret ifrån.. på Julafton..
Det gör ont i hjärtat på många föräldrar som har 5-åringar som önskar sig något ifrån tomten.
Han kommer inte kunna komma..

Men det gör vi. Vi kan om vi vill.. För nu kan man på skriftlig begäran få en familjs önskelista till sig och sina arbetskamrater, sin familj eller sitt tjej/ grabb gäng och man kan tillsammans köpa varsin liten present till den 5-åriga flicka eller 10 åriga pojke som får lov att öppna en liten gåva.

Jag hörde av mig till Therese på Stadsmissionen, fick en önskelista och hängde upp den i fikarummet på jobbet.
Det var en ensamstående mamma med fem barn som hade skrivit den
De önskar sig varma strumpor, hårspännen och den minsta på 3 år ska få en alldeles egen talande nalle. Lycka! 

Mina fina och engagerade kollegor här på Nordic Wellness kontoret har redan börjat skriva upp sig på presenterna de vill köpa och bevisar att Tomtar finns visst, de är bara lite mer tajta och går alltid omkring i svettiga träningskläder.
De är underbara och jag går omkring och känner att julkänslan börjar infinna sig i min kropp.

Gjuten av engagemang och kärlek.

Känner du själv att det här är någonting du vill göra så är det bara att höra av sig till,
therese.svensson@stadsmissionen.org


                                                            Hoppas på en riktigt fin jul.










måndag 11 november 2013

Jag öppnade de tunga portarna och stack in huvudet.. Hello! Jesus?

Det var en sjukt nyfiken 13-åring som klev in i biskopsgårdens församlings kyrka.
Hon gick ner för altargången och mot den lilla gruppen samlade tjejer (mestadels) och killar som stod samlade vid pianot. De tittade nyfiket tillbaka. Jag såg ut som en rostad marshmallow i mitt chockrosa korta hår så jag förstod dem =)

Mina föräldrar och framförallt min bror (som hotade med att slänga min gitarr i Göta kanal om jag inte gav hans misshandlade öron en paus) var lite trötta på mina 24 timmar sessioner sång och spel med en repertoar på... eh två låtar som växlades var 5.e minut.

... sååå jag tänkte att de skulle få lite avlastning.

Jag behövde helt enkelt hänga med andra människor som kunde uppskatta det här med att sjunga lite småsurt fast med glädje och helst tillsammans och jag kunde tänka mig byta ut min största Idol, Alanis Morrisette mot lite go gospelklapp för en liten stund iallafall..

Karin vår körlärare reste sig direkt upp bakom pianot och sträckte ut sin varma hand mot mig.
- Hej Berrrna och varrmt välkommen skorrade hon med sin lite skånska dialekt.

Jag gillade henne direkt ( alla med skånsk dialekt efter Karin är rent psykologiskt, automatiskt underbara i en Berna-hjärna) och jag gillade de fina, ödmjuka och genuint snälla ungdomarna i min cirkel.

Detta var en helande miljö för en trettonåring som hade hårdkantade vardagar i korridorerna, där mobbning och grupptryck var vardag på högstadiet och det blev min räddning..

För istället för att tjuvröka och dricka stulen alkohol med klasskamraterna utanför pressbyrån sjöng jag.
Istället för att ramla runt sena kvällar i Nordstan och stjäla smink på Åhlens, ja då sjöng jag.
Jag sjöng när jag var ledsen och jag sjöng när jag var glad och jag längtade efter alla måndagsrep på ett sätt som man tidigare bara längtat efter julafton.

Intresset och kärleken för musik stannade kvar i hjärtat och nu började jag även skriva musik och har gjort det .. ever since..och vet ni vad.. nu 18 år senare får jag vara med och starta vår egna kör här på NordicWellness.
Yes det är sant!

Voices of Wellness sätter igång vårterminen 2014 ock kommer vara öppen för alla som tycker om att sjunga och vill stärka gemenskapen med sina medmedlemmar.
Det är nämligen också träning har man kommit fram till för.. själen och hjärtat!

Nu på Söndag kommer jag och bästa Karin Malmqvist ( som vår nya körlärare också heter!!) köra en provklass på Nordic Wellness Odinsgatan 13:00 och ALLA är varmt välkomna att sjunga med oss under en timme!! Maila mig på min facebook inkorg eller berna@nordicwellness.se så att jag vet att du kommer!!!

Du som alltid velat men inte vågat KOM!
Du som är grym på att sjunga och skulle lätt kunna vinna IDOL 2014,2015och 2037 KOM!
Du som hellre vill spela dataspel äähh KOM!

Viktigast är att vi har kul ihop och tillsammans med Sveriges första kör på gymkedja!

Hurrrraaaa!!!!!









onsdag 6 november 2013

Han höll om henne hårt och tittade ömt på henne med sin isblåa blick.. -Jane..

..jag har saknat dig, Jane..

Åå.. där var hon så borttrollad att hon lika gärna kunnat stå i elefantdynga upp till midjan utan att märka det.

Jag med. Jag hade kunnat stå med det upp till halsen. Thor hade kunnat tappa sin jättehammare på min fot och jag hade bara lett lite fånigt och sagt något djupt och riktigt uttrycksfullt som -Tihi.

Jag bara måste vända mig om för titta på alla andra tjejer som sitter där med mig i biosalongen och de är lika dimmiga i blicken som jag.. på nivåer där man missar munnen och trycker upp lite popcorn i näsan.. jag tittar på killarna í fåtöljerna bredvid.. de letar fortfarande efter den där godaste biten i gott och blandat påsen och den verkar finnas jääävligt långt ner..

När de tittar upp spelas en helt annan scen där Thors hammare smackar sönder onda varelser från andra världar och vips har de dribblat bort de viktigaste för sentimentala brudar som mig.

Jag är fortfarande kvar i den blöta kyssen..

Vad är det med oss kvinnor och slow motion ömhet på bioduken?
Varför suktar vi efter filmvampyrer med svår blick och en miljon nyanser av grått böcker .. Är inte det där inte farligt för vår verklighet?

Jag tittar på min egen karl. Under ett själviskt och filmskadat ögonblick försöker jag minnas när han senast höll om mig hårt och tittade på mig med sin brungröna blick och sa Bernie.. jag har saknat dig, Bernie. Jag tittar på filmduken igen. Thor kliver runt med sina två oxar till lår . Han är hård och superhjälte manlig ..åter tillbaka till min kille som vänder blicken mot mig och ler lite charmigt. Han ser ut som en valp. En glad valp och sen minns jag.

Att det är han som lagar min favvorätt och lägger en tallrik över för att hålla den varm och sen skriver S hjärta B .. på tallriken..med ketchup.

Han sms:ar ofta och frågar om han ska hämta mig och köra mig hem fastän jag vet att han befinner  sig på andra sidan stan.

På morgnarna brukar han stå i fillingarna och mima till "dead ringer for love" så att jag sätter havregrynsgröten i halsen.

Han pussas sådär hårt över hela ansiktet som jag älskar och säger att jag är hans lilla loppa och jag vet att skulle jag någonsin ringa och säga att jag behöver honom skulle han vara där på två röda med eller utan hammare. /( en vanlig från Claes Ohlson)

Det hade Thor aldrig gjort... mimat till dead ringer for love alltså..





okej ..men kan du mima till dead ringer for love?



tisdag 5 november 2013

Det råder ett härligt litet turkiskt kaos..

i köket på Jättestensgatan.

Det är middagsbjudning på g, för den älskade dotterns, älskade pojkväns föräldrar kommer på besök.. för första gången ever!! och trippelbonus är att den älskade pojkvännens goaste lillasyster och man samt tre barn hakar på!

Jag är nervös, skitnervös.

För vi är sena och inget bord är dukat, dessutom kommer pappa insistera på att prata om det osmanska riket i 5 timmar eller tills Stefans föräldrar har somnat på sina tallrikar, som kommer vara överfulla eftersom mamma ser det som en sport att mata ihjäl folk, någon kommer kvävas på en vitlöksklyfta, (för det finns alldeles för mycket sånt i turkisk mat och om något skiter sig kommer jag att tänka -kuk!! ,men råka säga det högt och pappa kommer fylla i med elleikuuuu och tro att han räddade situationen. Pust.

Jag vill ju bara att det ska bli den finaste middagen på jorden och att alla älskar varandra direkt och att hela världen just då förvandlas till en av de där Jehovas vittne folder bilderna med regnbågar och lamm och lejon som kramas med människor som håller varandra i handen..

Min tidsoptimism är fanimej ett genetiskt icke så förmånligt direktdrag av mina båda föräldrar och nu är det så stressat att det flyger ugnsheta baguetter i luften, grönsalladen hackas mördarmaniskt av pappa som samtidigt på klingande turksvengelska sjunger "mamma miiia heer i gååå agäään"

Det ringer på dörren.
Jag som stått och stirrat ner i de ugnsbakade köttfärsfyllda auberginerna tittar upp på Pappa.
Han ler brett med en halv tomats innehåll kletad på pannan.
Det här blir nog bra..

och det blir det... vi sitter skittrångt ( 10 pers runt bordet i vårt lilla kök) pappa pratar som väntat om det osmanska riket och mamma har lagt upp ett litet Mount Everest på allas tallrikar..
men det är mysigt ändå och allt eftersom timmarna går lockas både skratt och nyfikna frågor fram..

Jag tittar på det fina lilla gänget som är en salig blandning av svenskar, slovaker, finnar och turkar..
och är så glad att människorna jag älskar mest kan sitta och käka och snacka skit ihop, se hur man skjuter sönder fördomar med lite kärlek. Oavsett vart man kommer ifrån..

Mina föräldrar inte alltid haft råd att ge mig allt jag önskat mig,  men som alltid gett mig 100% av sig själva och sin kärlek och står fortfarande där glada, med tomatslask i ansiktet när jag kommit hem med nya fantastiska människor att lära känna.

<3



tisdag 22 oktober 2013

Jag går genom Nordstan en helt vanlig onsdagskväll..

min nya favvo låt "Colours" med Laleh har gått på repeat i mina hörlurar och jag känner hur jag själv sjunger med i de fantastiska indiansångs körerna hon har med i refrängen.
(eftersom det är de enda jag kan)..
Måste låta rätt tourettsigt utanför mitt eget huvud och i min omgivning med en tjej som helt plötsligt skrålar eeiieehheeiieheeeeeeeggiii och sen blir tyst..nu när jag tänker efter.

Ena hörluren har nu ramlat ur mitt öra och ligger på min axel och vilar och jag orkar inte sätta i den   igen för jag har tung påse i ena handen och knölig träningsväska i den andra.. jag får väl lyssna med ena örat då..

Längre fram mot utgångarna vid Mc Donalds står ett ungdomsgäng på 8-9 personer, tjejer och killar.
Killarna bröstar upp sig, låtsaspucklar på varandras axlar och tjejerna står och trampar, tittar på, drar i sina hår och lägger på ett lager läppglans till över de redan nersmetade läpparna, de flackar med blickarna ,sneglar på sin favoritkille och säger han något fnissar de och svarar, -Aaa typ.

Puh! Skönt å inte vara fjortis längre känner jag och undrar stillsamt hur många lager läppglans jag själv käkat upp i mina dar, traskar förbi och till min buss som jag vet går om exakt 4 minuter.

Då hör jag något med örat som inte har en Laleh sång lur i örat..

-Sluta hora dig säger han den där låtsas-pucklar killen till flickan med flackande blicken som till min förvåning fnissar tillbaka.

När han vänder sig om och pratar med sina vänner stirrar hon ner i marken.

Tror han inte att det gick in?
För jag tror för allt i världen inte att detta på något sätt var fnissframkallande på riktigt, bara en förvirrad reaktion på ord som sårar.

Elaka ord som är vassare än alla vapen i världen.

Som sätter sig i minnet och skapar en uppfattning om personen som du kanske ändå älskar men har lärt dig, kan hugga.
Hur kan du egentligen någonsin bli trygg i den personen?

Hur trygga är kids som lärt sig säga -Sluta hora dig till sina vänner?

Det här är alldeles för vanligt tyvärr och inte bara bland ungdomar på stan, utan även hos oss vuxna i mellan våra fyra väggar..

Så otroligt lätt att spotta ur sig elakheter till både familj, vänner och din egen älskling med ursäkten att man är trött, arg,uppgiven, mår dåligt, men det spelar ingen roll.
Ditt beteende är ditt ansvar.
Dina barns beteenden är reflektioner. Av dig.

Men vet att i nästan alla fall tar det lååång tid innan man kommer över dina ord.
Oavsett om det handlade om att man var korkad, en idiot, ett svin, värdelös, för tjock, för smal eller ja... horig.

Jag hoppas att flickan med flackande blicken fått tillräckligt med kärlek och stöd att till nästa gång stå på sig och inte ta den skiten.

Precis som vi andra familjer, vänner och någons älskling..




torsdag 17 oktober 2013

Det blir alltmer påtagligt.. det här med att livet är skört.


Fina människor i mitt liv har förlorat sina nära och kära och detta abrupt och utan förvarning..

Kvar finns chockade familjemedlemmar med krossade hjärtan, som inte fick ta farväl..

Jag blir påmind om att livet är till låns och för min del så kan min själ ibland inte bestämma sig för om den ska bli rädd för att mista det eller om den ska ta till vara på allt fint så länge man finns.

..eller att inte förarga sig över allt smått och jobbigt som slår till i livet, utan tänka att det finns något större än vardagsproblemen, något starkare. Något vackert att både ge och få..

att inte hänga kvar i livssituationer och hos människor som tillför oro och sorg, utan välja det som istället gör dig lycklig, de som är rädda om dig och som vill dig väl.

Det är inte lätt för, när man bara kör på (och ibland bara av trygghet och rädsla för vad som komma skall) glömmer man faktiskt av att man har val här i livet.

och när man blir medveten, ja då ska man bara våga och veta att man gör det för sin egen skull.






All min kärlek till vännerna som förlorat sin fina familjemedlem.. och all min kärlek till de som gör mitt liv värt att leva.

fredag 2 augusti 2013

Jag har blivit jagad...

av dinosaurier, hajar och han i filmen psyko i bästa adrenalin anda! Älskar hur Universal studios får människor att uppleva allt de har sett på tv.. fast live.. 
Jag och babe har slungats runt i forsränningar och i mumie grottor för att sen kliva ut och undra om man inte ska ta och unna sig en American Hot Dog med extra allt :) 

Los Angeles är just det.

Extra allt med cherry on top!
Vi har åkt ut till Santa Monica beach och tittat på gatuartister, varit gatuartister.
(Stefan kan få ihop ett jäkla gäng när han visar några korttrick, för amerikanerna är nyfikna, glada och jäkligt tacksamma för all entertaintment de får! Speciellt om den är levererad i sprakande Odelberg energi) blivit inlindade i i tunga albino boa ormar som väser saker i örat på en.. 

Jag kände ingen rädsla.. Var alldeles för upptagen med att tänka på hur Britney Spears kunde dansa runt med något som fick mig att känna mig som en svettig kebabrulle..

Vidare till Venice beach. Där tog jag av mig skorna och grävde ner fötterna i den mjuka sanden, ansiktet mot solen och bara blev kramad på. Det bästa jag vet. 

Det här är livet. Att få upptäcka nya världar och människor som får en att tänka till. Thanks Los Angeles

Next stop! 

San Diego!!  Wieeee!!



torsdag 25 juli 2013

Det finns alltid människor vi kommer var svaga för..

Vänner, föräldrar, släkt, syskon, kärlekar..

De som har den magiska knappen i sina händer, som de bara kan trycka på för att få våra knän att vika sig och vi kommer springande som hundvalpar fastän vi många ggr känt oss både svikna och ouppskattade.

Kärleken till dessa människor är oförklarlig och äkta, för den kan inte försvinna eller dö och ibland får man ta många stickande hugg innan man bestämmer sig för att lämna personen.
Inte för att man slutat älska utan för att det gör för ont för att vara där för någon som ändå inte förstår att de ta mer än vad de ger.

Som tömmer en på all energi och ändå finns de dem sitter kvar, vid deras sida som ett ihåligt tomt spöke .. och hoppas att det en dag kommer bli bra. För man kan inte hjälpa att man älskar.

Är vi kanske själva sådan personer? Finns de någon därute som kämpar för oss?
Som vill oss det allra bästa men som vi försakar? Har vi tänkt till?

Att vi går omkring med överjästa behov och tänker mig, mig, mig, mitt, mitt , mitt..och sen kör vi över?

Min bror blev påkörd av en bil för ett par veckor sedan.
Jag var i Båstad vi det tillfället och dog inombords när jag fick sjukhus samtalet och det första jag tänkte var. Herregud. Vem har jag varit för min bror? Har jag varit en bra syster? Har jag tagit mer än vad jag har gett??

Tack å lov mår han bra idag men det slår mig att vi kan förlora varandra närsomhelst.

Du är ju någons finaste.

Var rädd om det.


måndag 22 juli 2013

Måååndag, tisdag, onsdag, tooorsdag..

Stefan har satt på den där mysiga plinkiga Unibet låten som nu spelas  upp på våra fullsatta terrass.
Vi har alla våra vänner, både nya och gamla på partybesök... med Amerika tema.

De står med varsin blå eller röd beerpong mugg och börjar bli lite små glada i hattarna.
Det har käkats Amerikanska Burgers (som vår grymme assyriske grillmaster Okan fixade till så bra! Tack!!) och lekts lekar, hälsats och pussats och kramats.. och ..tafsats lite och blottats.. rejält.. fast senare under kvällens gång. ( Du vet vem du är kompis!)

Min karl som försöker anordna den här typen av sommarfest varje år som en hyllning till livet och vännerna, ropar nu in desserten... det är också tradition..
Att desserten liksom presenteras på ett speciellt sätt.

In traskar Glenn Hysén, med en astronaut flicka i varje arm och färska jordgubbar.
Han mega go och väldigt prestigelös och säger nåt i stil med .. Japp här kommer desserten, hoppas ni har det trevligt,själv har man suttit på en parkbänk utanför och väntat..

Sen fortsätter partajandet med plask i poolen, jämnfota hopp till Avicii och goa skratt med goa vänner..

Tusen tack alla som kom och förgyllde kvällen!

och framför allt tusen tack och massa pussar på min Stefan Odelberg babe med sitt bottenlösa hål av ideér och partyfix, livsglädje och käreksanda för den här festen!

Duu är GRYM!

 Fattar du!!?


 
 
 
 
Välkomstkomittén på plats!!

 ..och sedan även Glenn med dessert


                                                 Fantastiska Carro och Ida och Jens
                                            är en del av vårt Las Vegas festar Crew om.. bara några veckor!!!

Beerpongtävlingen var en fylle succé ;)
 
 

                                          Muskelknutte som gick omkring med topp hemlig väska...
                                                  som sen innehöll grädde till jordgubbarna fick man veta.
 
 Mitt charmtroll..
 
                                                       Sjuk vackra vänner.. på både in och utsidan.

jag säger det igen... 
 
och igen... Kärlek! Fina Dennis och Hannah ! 
 
  Kvällen bäst klädda par!!! Riktigt Americana!!!Grymma Emil och Effie!
 
 
Min egna goding Tessie och hennes karl Jeppe var på plats!

                                                  American housewife a ´la 50´s! Löjligt snyggt, Malin!

Stripp-pole tävling på G!!

Söt mumin!

Tack bästa Chrille för att jag inte kunde sluta le när du klev in i din wunderbaum outfit!
Bäste lekledaren det är du!

Goa grabbar i bubblet!

Jag vet varför han ser så glad ut...

Say hello to exotic dancer Jenna! ,om fullkomligt ägde vår pole!
 
 
Sen fick man tävla i det själv..Stefan lyckades helt hyfsat..
 
Blev supercharmad av goaste paret Chrille och Ida som fick bonuspoäng för sin insats i vår luftgitarrs tävling.
 
Shotbrädan vandrade runt var 40.e minut och de som hann kunde rycka en shot. =)
 

 Tusen tack och massa lööv från oss!!
















måndag 15 juli 2013

Jag var inte 18, jag var inte 22 eller 24 eller... 26..

När jag tog mitt körkort.


Jag tog det idag. 31 år gammal.
Först denna punkten i sitt liv kände cityflickan att det behövdes och förstod, att utan körkort kommer cityflickan inte kommer längre än till just.. city.

Jag är skyldig alldeles för många kompishämtningar från fyllan, skjutsar hem från jobbet, köra hem mammas alldeles för många matkassar och framförallt att kunna skjutsa min älskling till och från Landvetter, vätternrundor och annat sånt när han själv är för trött och behöver softa.

 Se leendet på hans läppar när han kliver in i bilen på passagerarsidan och hittar en splitterny "Vetenskapens Värld och en kexchoklad där det står "Välkommen hem min valpkorv"

Precis som han gör för mig. ( Byt ut V.V mot Elle!)

OCH en dag hoppas jag att jag har några glada halvdampiga, skuttiga ungar som lätt curlade behöver bli skjutsade till sina cirkusclownträningar.. just därför.

Jag är så jävla glad!!!

Man är liksom inte för gammal. För nåt egentligen. Någonsin!!

Tack bästa Zoran och söta frugan Svetlana på Z motor och Trafik för att ni dränkte mig i pepp och kärlek, och micropizza inför alla prövningar.

Jag vill verkligen rekommendera alla fina som läser detta och är sugna på både bil och MC körkort att de ska höra av sig till er och hänga i era grymt fräscha och godisfyllda lokaler med sin Berna rabatt på lektionerna.  =) klicka på .. Bästa körskolan ever!! kika!
( Zoran säger att alla som kommer in och vill ha "Berna rabatten" får 15% på alla körkorts paket, både bil och MC. Boom!!!!!)

Tack alla goa lärare ( Daniel, Micke, Adnan, Malin!) på skolan som jag har fått plåga med turkkörning alá biltjuv och dåliga skämt.


Tack goa vännen Henke Larsson för alla tvångsvarv runt alla rondeller i Göteborg innan jag kunde köra ut snyggt, alla påfarter på motorvägar med en hysteriskt skrattande Berna och att det var du som satt i baksätet med all pepp när jag skulle köra upp!
Du är verkligen en snäll människa och en fantastisk bil och MC lärare som ingen körskola borde var utan!!

Till sist.

Tack kära mig själv för att jag inte gav upp när jag upptäckte att jag inte är en naturbegåvning.
=P 

Hahaha .. nu är jag rätt grym dock. Om man jämför med de andra turkarna a`la biltjuvar i stan ;)


Puss på er.






fredag 5 juli 2013

Det är från djupet av mitt hjärta som jag vill tacka dig för min rumpvärk.

Men också min lårvärk, benvärk, ryggvärk, tricepochbicepssvärk, smärtan jag känner när jag likt en pensionerad zengångare, långsamt reser mig upp, sätter mig ner eller vänder mig om,när någon säger
 -Titta där, en Cupcake!!

Med detta vill jag säga att du Amanda Larsson är en fantastisk Bodypump instruktör och att jag fortsättningsvis kommer gå på alla dina BP klasser, för när värken gått över kommer jag säkert bara att känna mig riktigt Charlies änglar tajt, du vet så där som bara du ser ut utan att charmigt nog inte veta om det själv.!! <3

När man ändå börjar känna sig tajt kan man fortsätta skämma bort sig har jag tänkt och knackat på dörren till Angelbeauty Ania,  Ni vet hon som har sin studio i receptionen på NW Backaplan och ser ut som en docka och har en supergullig och lite sexig ( jag var tvungen Ania) Ukrainsk brytning.

Hon fixar nämligen till det jag tycker är absolut tråkigast att fixa med som tjej.
Mina Fransar.
Orkar inte måla dem och blir svin glad när jag vaknar upp varje morgon borstar tänderna och tänker Yes, jag ser inte ut som inbakad cappichosa idag!Gött!! =D

Hur gött som helst. Jag ligger där på britsen och hon berättar varmt och öppet om allt ifrån hur hon flydde Tjernobyl, till favvosmink tipset OCH lovar dessutom att hon kan fixa alla mina bloggisläsarbrudars fransar med Berniemakeawish rabatt. (ord. pris) 900
( Berniemakeawish pris 550:- )
Hellooo!? Call her!! Angel Beauty Ania 0733689476

  Här kommer några favvisar till mig som man bara måste testa!!

Gå pass med AmandaCharliesAngelLarsson som instruktör. Få dig en endorfinkick!
Sen kryper du ut, hem och käkar nåt gött. 


Hälsa på Sweetface Ania och låt henne fixa dina fransar!
 
 
Ta ner den fantastiska appen och locka fram dina konstnärliga sidor. Kostar 38 spänn.
Här får du en miljon penslar, airbrusch, pennor osv att leka med och kan lätt dela din konst med resten av världen. 
 
Hmm..  Jag kallar den... " Just ate a cupcake,looking satisfied"
,


 
 
Apropå Cupcake.. testat duscha i det? Söta Madde Christenson på Moyana Corigan tar fram de absolut skönaste, produkterna för både kropp och ansikte.
Man kan ta mig tusan smörja in sig i Banana Milkshake bodycream och skrubba läpparna mjuka med bubblegum smak. Sen e det bara att rulla in sig i papper och lägga sig i godisskålen så gott som man luktar.  Gå in HÄR! och kolla in hemsidan .! M.U.M S. säger jag bara!!


Lära dig nåt nytt? Jag tycker alltid att man ska lära sig nåt nytt!
Har du funderat på att du kanske, Sverige blivande främsta trummis.. kanske ska utveckla talangerna?
Har du inga? Birger har massa och han kan börja med dig från scratch!
Ring Birger och  säg att du vill bli den nya trummisen i Mötley Crew.
Han fixar det, jag lovar!  Du får tom en första gratis lektion för att känna på det.
Gå in på hans hemsida och kolla läget! Sjuuukt kul! http://www.birgerlofman.com/


Japp det var mina veckans tips. Hoppas att ni mår bra där ute och eeextra mycket kärlek till min galet duktiga kollega och vän Sara Mumin Hänninen som imorgon tar sig an Vansbro simningen UTAN badring! Go Girl!! Här kan ni följa hennes söta blogg http://inspirerasmedmig.blogspot.se

Igen.. puss!!

onsdag 3 juli 2013

Klara, vem då?

Det finns ingen Klara här inne?
Det var min nya söta vän Mahdiehs röst som undrade.

 Hon är nyinflyttad från Iran och håller fortfarande på att lära sig språket..
-Nej älskling, jag menar klara, färdiga, smile!, sa hennes kille kärleksfullt.

Vi brast alla ut i ett hjärtligt fniss, ett sånt där kärleksfullt, där man buffar sin kompis i sidan och blinkar med ena ögat. Det är inte alltid så lätt att veta , men det är helt ok och väldigt charmigt!=)

Sen tittade vi in i Kameran och log.

Klick!

Ett minne till, till en av mina bästa vänner Parisa.

Hon flyttade till Milano igår för att få leva ihop med sin fästman och det värker fan i hjärteroten.

Hon är en sån där person som alla måste ha i sitt liv. Som vet allt men älskar dig ändå. Som kommer springandes i ösregn kl 04 på natten med kramar om något skiter sig, som matar dig med bullar, säger att du är skitsnygg medans du tuggar, och lägger en filt över dig när du somnat som en gammal alkis i hennes soffa innan ens introt börjat rulla på den filmen ni skulle se.

Milano kommer bli mitt helghäng. Det är du och jag Berlusconi macaroni.. och jag tycker inte ens om dig.

Men jag gillar att man följer sitt hjärta.
Även om det drar en till Milano eller Tanzania eller Trollhättan.. vad vet jag.
Vi lever bara en gång.

Haft riktigt sköna moments senaste veckorna..

Hej så länge älskade Parisa! Syns snart!

Älskling bjöd mamma , pappa och mig på VIP Dag på Liseberg. De två tuffingarna både åkte Balder och lät Stefan skrämma dem i spökhotellet Gasten

Hittade dessa fantastiska skapelser i Amsterdam som vi övergav Cupcakesen för..

och som ni ser, käkades de med stil..

Skitsnyggt hotellrum. Nöjd Stefan.

Amsterdam mys.
Puussss och go natt