Bernie make a wish..: Jag skryter alltid..

om att jag aldrig blir myggbiten. I hemlighet går jag omkring och tror att mitt blod är spetsat med ett topphemligt mygg-gift. Att den stackars myggsaten som råkar sätta sig på min hud, kolar vippen på direkten fast lite sådär i slow motion så att alla myggkompisar ser detta och för i all framtid undviker dödsfällan Berna

Japp.
Så har det alltid varit. Alla andra sitter och kliar sig och och klagar över sina bett och där sitter jag mitt i ett knott/mygg moln helt orörd och oberörd och känner mig som typ...Bruce Lee..

Fram tills i helgen. I Karlskoga. Mitt i allt härligt grillande, sjungande, badande , fiskande & mysande
händer något alldeles för jävligt!!!

Det börjar klia.

Då har någon liten myggslampa (ursäkta mitt språk) lyckats hugga mig och det utan att dö på direkten och nu sitter jag här som en liten plusmeny på Mcdonalds med 24 bett till på kroppen.
Jävla skit !!
Det är bara att konstatera, att Karlskoga myggen har utvecklat en sjuk resistens mot mitt Curareblod eller så blir man mindre odödlig efter 30.. suck..

Min födelsedag & midsommar har trots detta varit alldeles ljuvliga.

Jag har varit omgiven av riktigt sköna människor och stunder.
Vi snackar Champagnefrukost, nattfiske, grillat käk, sångstunder på terassen och massa gosiga kramar av de charmigaste busbarn på denna sida Sverige.