När jag beundrar dig.

är det inte för att du är starkast, smartast, vackrast eller roligast, har flest vänner, tajtast familj, tryggast barndom och numera det coolaste jobbet. Inte heller att du har den schysstaste klädstilen,alla kontakter, inte för att du säger rätt saker i rätt situationer.
Tvärtom vännen.
Jag kommer stå där full av beundran när du är dig själv.
Charmig när du skrattar på fel ställen, söt när du talar för tyst så att ingen hör dig och du får säga det igen, ledsen för att din pappa har sagt något som sårar dig, svär för att du inte sätter just det danssteget eller sjuukt jävla skutteliskutt glad för att du ÄNTLIGEN klarade uppkörningen på 9:e försöket.=)

När du kämpar, och försöker, lyckas och misslyckas och påminner mig varje dag om varför människan inte kan vara perfekt.
För perfekt kommer aldrig vara hälften så vackert som mänskligt. Som dig.

To thine own self be true. Så sant.

Godnatt fina! <3