Fy fan vad jag skämdes..

när jag satt i tjejsoffan och tittade på ett avsnitt "Britains got talent" när en man kommer ut på scen och presenterar sig som sångare och artist.

Jag skämdes.

Inte för att han sjöng Evanecense "bring me to life" som en kratta eller för att han hade en ickematchande hemmagjord guldpropeller utstyrsel som gick sönder och dunsade i golvet  under hans uppträdande... utan för att publiken började bua när han sa att han ursprungligen kom från Tyskland.

Jag skämdes för publiken.

...och blev samtidigt nyfiken.. för hur fasiken lyckas man ta in 500 personer i publikmassa som ingen av dem kan skilja på människa och människa. Tänk att stå och bli utbuad för något man aldrig har gjort och för att man kommer från ett land med krigshistoria ( Vilket land har inte krigshistoria?)

Mannen blinkade till. Jag såg i hans ansikte att trots att han någonstans innerst inne visste att hans uppträdande handlade mer om rolig tv än om ren talang och att Simon Cowell snart skulle trycka på det röda krysset som skickade ut honom från tävlingen var han inte beredd på detta..

 Total förnedring av anledningen till varför världsfred känns så lång bort.

 Bristen på förlåtelse.