Det är jävligt lätt att falla..

här i livet.

Slå sig, skrapa upp sina sår, få dem saltade, slicka dem , resa sig och smack, där kom nästa grop

du trillade i.

 Livet serverar oss. Minuter, timmar, månader och år av utveckling.

Oavsett om du får den i kärlekens lyckorus former, subtila svek eller raka slag i ansiktet.

Vi lär oss, hur, när och vart vi älskar, bränner oss, och när det är värt ett nytt försök.

 Det är alltid värt ett nytt försök.

För det viktigaste för mig av allt här i livet. Det är att aldrig stänga av.

att aldrig sluta känna, oavsett om det gjorde ont eller om det var underbart.

Att ta sina livslektioner för precis vad de är.

Din tid på jorden, där kärleken faktiskt är starkast och det upp till dig att välja den genom att förlåta, växa och framförallt våga ta emot den precis som du förtjänar den.
Den som skapar minnena som kommer vara de starkaste du  har när det är dags att säga hejdå.

Att leva är känna allt. Att kunna få känna allt är att leva.

Massa kärlek Berna

som saknar han som egentligen äger mössan på bilden..

..Som älskar och är innerligt tacksam för sina fina Parisa.

..Som innerst inne  tror att det visst finns guld vid slutet av regnbågen.. bara att ingen har hittat det än..